Då är man inne på första veckan utan barnen. Det känns verkligen så tomt utan dom hemma. Delar rum med barnen för tillfället i flyttkaoset, och hade jätte svårt att somna igår när de inte låg där bredvid.
Att det var så tyst, Är inte van vid denna tystnad.

Det är kanske en vanesak också, man kanske vänjer sig så småningom.
Hade turen att få vara med de en stund idag i alla fall. Jag slutade jobba tidigt idag och Joeline hade tid till tandläkaren, så hämtade barnen från skolan och tog tandläkarbesöket med henne.
Allt såg fint ut och inga hål.
En lite rolig sak med tandläkaren, de ställer massa frågor jag får svara på, men just frågan om godis hur ofta hon äter det var en direkt fråga till Joeline.
Joeline svarade dock -bara på lördagar. Vilket stämmer, de får inte godis flera gånger i veckan. Självklart blir det godis på vardagar nångång med men det hör inte till vanligheten om man säger så.

Är det så att föräldrarna ljuger på den frågan så de ställer den direkt till barnen istället?
För de vill höra sanningen.

Efter tandläkarbesöket blev det lite lek, jag blev patient och barnen hade öppnat ett sjukhus i vardagsrummet.
Bästa leken! Man får chilla lite på soffan medan barnen undersöker en och ställer sina diagnoser en efter en.

Munskydden jag fick från jobbet kommer ju till användning i alla fall.
De blev en riktig hit om man frågar barnen. De kände sig som riktiga doktorer med dom på.

Sen kom Edwin och hämtade barnen så blev det tyst igen.

Men snart är det läggdags, börjar tidigt imorgon igen. Innan jag sen går över till kvälls jobb.