Ibland blir saker och ting inte riktigt som man tänkt sig.

Vi har haft lite kämpigt hemma ett tag som bubblade upp till utan i förra veckan. Det blev ett ganska turbulent samtal och mycket tårar. Vi kom helt enkelt fram till att vi behöver en paus från varandra.
En paus för att kunna reflektera över vårt äktenskap och oss, vad vill vi och hur vill vi ha det i framtiden.
För barnens skull så ska vi nu turas om att bo hemma tillsammans med barnen varannan vecka. Eftersom jag jobbar kommande helg så blev det ganska naturligt att jag är den som flyttar ut först, och har barnen de veckor jag har ledig helg.
Så denna vecka bor jag hos min syster och hennes kille, det var sjukt jobbigt att lämna hemmet. Jobbigt att lämna barnen,
Har bara gått en dag men saknar dom redan.

Det har varit ett jäkla meckande de senaste dagarna med tider och schema mm. Möte med chefen osv.
Kan konstatera att mitt jobb är ett helvete om man är själv. Det är liksom inte gjort för att vara själv.
Fick idag äntligen tag på ansvarig personal på fritids också och har fått muntlig dispans för att kunna lämna barnen på fritids från kl 06 redan nästa vecka.
Det gör att det mest akuta i alla fall är löst.
Så får se hur länge detta kommer att fortgå.
Vi har pratat och fram till jul är planen just nu men det kan ju ändras också.

Så har varit jäkligt ledsen de senaste dagarna över hela situationen.

Ganska tragiskt men komiskt så tog jag en kaffe vid en lite längre vändning på jobbet med en kollega idag, och det visa sig att vi båda sitter i samma situation precis nu.
Jag hade ingen aning.

Vi satt och pratade lite och han tyckte det var skönt att få prata av sig med någon som förstår vad han går igenom.

Kul att man ändå kan göra så att någon mår lite bättre.